Förutom min far är nog Oscar den mest allmänbildade människan jag känner. Han kan helt enkelt det mesta, om allt. I mitt nästa liv skall jag bli sådan. Smart har folk fullt rätt i att jag är, har alltid haft en naturlig läggning för matematik och att resonera och se saker ur olika perspektiv. Jag kan se det logiska i sådant som för andra endast uppfattas som slumpartade talföljder eller liknande. Men allmänbildad kan man nog inte anklaga mig för att vara, jag har helt enkelt inget sådant fack i hjärnan. Jag vet inte vad huvudstaden i guatemala är (vilket jag förståss var snabb att googla - och visade sig vara något så logiskt som guatemala city...) och trots kursen i aktiekunskap och affärsjuridik är aktier och obligationer fortfarande lite som en bok för en blind. Det vill bara inte fastna. Då är det bra att ha vänner som Oscar. För övrigt är jag extremt glad att ha denna min vän på tryggt nära avstånd igen (iallfall när jag kommer hem till Stockholm) efter att han och ett gäng vänner till mig lämnat Sverige för en säsong i Whistler i Oktober. Talade med Johan tidigare idag som även han varit med på resan, de skulle gå ner till bryggan och kvällsfika. Vad jag önskat att jag var hemma.
Ibland har livet sina ljusa stunder. Sommaren är på intåg, Stockholm blir vackrare än aldrig förr om våren och nära och kära återvänder hem efter en vinter utspridda i världens alla hörn. Det är på något sätt som om alla blir lika förvånade när vårsolen först tittar fram och värmer vinterbleka kinder, caféerna plockar fram utomhusborden ur något gammalt förråd, shorts eller jeanskjol är ett genomgående tema på stan trots att det fortfarande bara är några enstaka plusgrader i skuggan. Jag är inget undantag, flipfloptofflorna åkte snabbt ut ur garderoben så fort snön (eller slasket i Stockholm snarare) försvunnit. Surfing, som inte får misstas för att vara en sport - det är en livsstil! gör sig påmind på ett helt annat sätt än på vintern. Sofias mage börjar nog bli stor nu, det dröjer inte alltför länge innan knappen trillar ut. Stackars barn, han kommer i hela sitt liv få vara "knappen" i mina ögon, vad han än döps till. haha. Spännande. De kommer bli bra föräldrar, hon och Alexander, det är jag övertygad om. Och jag skall lära honom allt jag kan. Det går nog ganska fort.
Ja, idag är jag på ett strålande måndagshumör, trots parkeringsböter i ett tomt garage (och en trasig automat) och regn. Som om inte det var nog åkte jag sedan ner till bageriet för att konstatera att det lågsäsong stänger 15:30. Jag fick åka hem utan kaffe. Men som sagt, ingen klankar ner på mitt myshumör idag. Skulle haft en bra film och en stor famn att krypa upp i. Då hade livet varit, ja, precis som det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar