Tänk efter.
Hur ofta tackar du nej till saker med ursäkten "åhh, det hade varit jättekul, meeen...." även om du egentligen inte har något viktigare/roligare/alls inplanerat vid det specifika tillfället?
Hur många gånger har du avstått från något bara för att du inte orkar/vill/tvivlar på din egen förmåga/inte tror att du duger?
Vad hade hänt om du gett dessa tillfällen chansen, gått mot instinkten och oddsen och prövat ändå?
Hade ditt liv då sett helt annorlunda ut idag?
Hade du varit en "rikare" och lyckligare människa?
Om du sagt "ja" till livet?
Kanske ganska uppenbart såg jag "Yes Man" med Jim Carrey härom kvällen. Otroligt härlig film! Den gjorde mig alldeles varm och fick mig verkligen att vilja och inse vikten av att inte leva imorgon, att inte älta och överanalyser hur saker skall/kan bli, hur livet skall se ut om x antal månader/år, utan ta vara på det man har nu och göra det bästa av det.
Att vara rädd om det man har då man oftast inte inser värdet av det förrän man förlorat det...
Ta vara på nuet, för när denna minut passerat är den förlorad för alltid.
Jag undrar hur det kommer sig att människan aldrig är nöjd. Man kommer aldrig bli helt tillfredställd, alltid vara missnöjd med något i sitt liv. Visserligen är det bra då det är självutvecklande och får såväl samhället som den enskilda individen att utvecklas, men vore det inte ganska skönt att kunna sitta ner när man blir gammal och veta att man fått ut allt man velat i livet och inte velat ändra något?
Skillnaden är stor på att leva och att vara levande, glöm inte det!
Personligen är jag ganska bra på utgå från de förutsättningar jag har precis nu och bara se framåt och inte älta det som varit även om jag ofta lever "imorgon". Mitt nya mission är därför spikat; bli bättre på att ta vara på dagen idag, handla med hjärtat istället för med hjärnan i större utsträckning och göra saker som känns bra för mig. Just nu.
ne obliviscaris vivere - glöm inte att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar