Jag är livrädd. Lyckligare än på mycket länge, but still, terrified.
Det handlar inte om en människa, utan ett helt paket. Ta en få en på köpet typ. Inte för att det skrämmer mig så mycket som det som varit, livet som finns bakom i hans liv. Vadå mycket att leva upp till... Det och att jag i min tur inte kan lita på folk. Har inte den förmågan längre, vågar inte. Det brukar bara göra ont.
Nu är jag fullständigt livrädd för att inkräkta på en annan människas liv. Speciellt när det handlar om en såpass ung individ. När man är i den åldern utvecklas man otrolig som individ, man utforskar världen och sin personlighet. Påverkas och formas av sin omgivning. Att kunna vara en del av en sådan "omgivning" ställer stora krav på en som person. Då barn inte har samma inflytande och möjlighet att påverka sina egna liv i samma utsträckning behöver man kanske vara extra lyhörd när det dyker upp förändringar. Fast vad vet jag om sådant iochförsig... Jag är livrädd för att upplevas som påträngande, i vägen eller på något sätt bidra till en känlsa av obehag hos denna lilla person. Jag borde kanske lära mig ta saker mer som de kommer och inte tänka så mycket, men det kan jag faktiskt, så länge det handlar om saker jag inte tar på lika stort allvar. Där allt bara är "på skoj". Men inte när man kan förstöra för andra människor. Aldrig någonsin såra andra. Speciellt de som verkligen inte förtjänar det. Nej, nervositeten och rädslan är påtaglig när jag tänker på det hela.
Make me feel good when I hurt so bad
barely getting mad
I'm so glad I found you
Love beeing around you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar