13 December. Tredje advent. Lucia. Jag har ingen julstämning alls. Det skulle lika gärna var februari. Visst, jag står i julmusik och säljer lussekatter och saffransknyten hela dagarna, men när jag kommer hem, vad har jag då? Ett tomt stort hus med täckpapp över golven och total avsaknad av möbler. Har inte bakat en enda gång i år, inte haft en "julklappsshoppingdag" avslutad med glögg och pepparkakor. Inte tänt ett enda adventsljus. Detta gör min julälskande själ väldigt ledsen. Om 11 dagar är julen över, och jag kommer inte ha hunnit njuta av den alls. Å andra sidan är det ju inte så mysigt att julfixa när man är ensam. Vem skall äta pepparkakorna jag bakar och dricka glögg och mysa med mig? Nej, just det.

Jag har blivit en människa jag inte vill vara. Ibland, när jag sitter hemma i min uppfällbara "fotöljstol" i köket och försöker att objektivt se på mig själv som ur någon annans ögon kan jag bli lite rädd. En fruktansvärt rastlös själ, lite av en ensamvarg trots att jag verkligen hatar att vara ensam. Rädd för att träffa nya människor, att inte duga. Och ensam. Fruktansvärt ensam. Jag saknar mitt gamla jag, en pigg och glad tjej som älskade att träffa nya människor, som var självständig och aldrig någonsin kände sig ensam. Som levde för dagen. Nu lever jag imorgon. "Om det bara blir torsdag skall jag göra det...", "Nu är det bara xx dagar kvar till vi ska.../ till x kommer...". Jag kan inte stoppa det.

antagligen det närmaste jag kommer julstämning...