Hittade denna fina text när jag skrapade bakåt i arkivet.
Mamma skrev den till mig när jag var på Nike. Den är så fin att jag vill gråta.


Jag är trädet, stammen, med envisa rötter i jorden.
Ett löv är en tanke. Lövhögarna på marken bildar alla mina tolkningar och upplevelser
och jag kan lyfta på ett löv i taget och granska varje löv.
Alla mina löv, tankar och känslor, får finnas.
Jag kan vara ledsen och nöjd på samma gång.
Jag tittar på ett ledset löv och lägger det sedan å sidan och låter det ligga där.
Det är en tanke som jag HAR, inte som jag är.
Jag tänker inte låta det ta över mig.
Jag är stammen. Jag bestämmer.
Det ledsna lövet är bara ett bland många.
Vardagen är inte svart eller vit, utan virvlande färgstarka löv i olika nyanser...